Det var vanligtvis äldste sonen som tog över gården. Föräldrarna blev kvar på gården som förmånstagare och flyttade in i den mindre förmånsbyggnaden.
Vid entrén till förmånsstugan finns en extra dörr från den inbyggda "bron" (entrétrappan). Den mynnade ofta i den s.k "pisskasa", som mannen i huset använde för att slippa gå ut i det kanske dåliga vädret. "Pisskasan" spred en omisskännlig doft.